Jag gråter för minsta lilla.. och för totalt irrationella saker som att det är lerigt ute (duh!) och att foderanalysen inte har kommit än... suck.
Sambon tröstar mig med att jag kommer att bli både värre och tröttare ;) Tur nån av oss har gått igenom det här förut och vet vad som väntar - längs hela vägen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar