23 fulla veckor

Kotten sparkar varje dag, fogarna blir värre och värre och halsen brinner. Jag mår dessutom rätt illa från och till hela dagarna.

I dag är ingen bra dag. Bara gråter, vet inte om det är av trötthet eller om det är depressionen som är tillbaka igen. Jag har ju varit utan medicinerna i snart ett halvår vid det här laget och det börjar verkligen tära på mig att hålla mig själv i kragen och inte balla ur på hur ostädat huset är, att jag inte orkar allt jag borde och allt jag faktiskt måste. För att inte tala om allt jag skulle VILJA göra - sy, fixa och grejja. Jag orkar bara inte.

Hundarna behöver badas dessutom, men jag klarar inte att stå framåtlutad i dushen. Den ena hunden behöver dessutom klippas och kammas men inte det heller...

Sambon jobbar på, och vill egentligen bara vara hemma med mig... när han är hemma ligger han dock mest i siffan framför tv:n och jag vill inte gnälla eller köra upp honom för att göra en massa saker när han väl är ledig. Jag önskar att han själv kunde ta tag i lite av det som behöver fixas med här hemma men förstår att han inte heller har ork.